Detta har hänt

Teater och musik för att spränga gränser?

Ett tjugotal medlemmar från Dramatens respektive Musikaliskas Vänföreningar samlades under lördagen för att diskutera hur de två föreningarna kan befrämja varandras verksamheter. Diskussionen inleddes av Anna Pettersson, konstnärlig ledare på Strindbergs Intima Teater och Chatrine Winnes, dirigent och konstnärlig ledare för Musikaliskas blåsarsymfoniker.

Det blev ett samtal som handlade om hur förändringsbenägna vi är, hur provokationer påverkar oss både inom och mellan olika konstnärliga uttryck. Att både vara spännande/nyskapande och fylla stolarna är en ständig balansgång! Efter en intressant, öppen och mångfacetterad diskussion, där flera uttryckte sin glädje över hur detta vårt första möte blev så givande, var det dags att träffa några av de yngsta saxofonisterna som underhöll och också gav oss en konkret inblick i det arbete som bedrivs för att inspirera unga blåsare!

Slutligen var det dags för lördagens konsert, där norrmannen Haakon Kornstad och Chatrine Winnes - också från Norge - oavbrutet exemplifierade gränsöverskridandets möjligheter. Haakon K är erkänd tenor-jazzsaxofonist OCH tenor! Tillsammans med blåsarorkestern åstadkom de två en finstämd, omskakande och humoristisk konsert, där båda utstrålade sådan glädje och kärlek till sin musik! En konsert, som med ett urval av kompositörer och spännande arrangemang och med de snabba övergångarna mellan Haakons två "tenorinstrument", gav publiken två glädjefyllda och rent euforiska timmar.   

Vi kan bara hoppas att detta vårt första försök till samverkan följs av flera!

  

 

Vårens sista hemliga gäst

Man behöver inte vara konstnär för att få leva i kulturens och teaterns värld. Det insåg kvällens hemliga gäst Sverker Gawell på ett tidigt stadium. Därför valde han Handelshögskolan i stället för en konstnärlig utbildning och fick sitt första arbete som administratör och ekonom på Kungliga Operan i Stockholm. Där blev han kvar i 16 år för att sedan flytta till Uppsala Stadsteater och därefter till Stockholms Stadsteater under Benny Fredriksson. Hos Örebros Blåsarsymfoniker tillbringade han sedan 12 år för att därifrån återvända till Stockholm och Länsteatern.

Trots att det egentligen var MUSIKEN som var hans stora och ursprungliga intresse, så blev tiden i Örebro så småningom litet enahanda. En orkester består ju trots allt ”bara” av en sorts konstnärer medan teatern bjuder på en oändlig mängd varianter och personligheter.

Och det var just det. Efter alla skriverier, allt skvaller och annat elände, hur kunde det bli så här? Och på Dramaten? Enligt Sverker är Teatern en gammal och väldigt konventionell institution. Otroligt mycket har hänt under de senaste 100 eller kanske 50 åren, men allt förändringsarbete tar tid innan man har alla med på båten vad gäller tankar och värderingar.

Det är inte så hemskt länge sedan en teaterdirektör var allenarådande och fortfarande råder andra regler när man anställer eller avskedar skådespelare. Inte för att gamla och otidsenliga värderingar kan ursäkta en rad oegentligheter, men kanske kan vi förstå litet bättre?

 

Årsmöte och jubileum

Så var det dags för årsmöte och denna gång passade Dramatens Vänner också på att fira 20-årsjubileum.

Inget är som vanligt detta år; våra behov av lokaler har inte fungerat så bra och inför årsmötet inleddes det halvår då vi tvingas hyra lokaler "på stan" i samband både med ett ökat tryck på Dramatens lokaler och framför allt stängningen av hela det ursprungliga Dramaten-huset som är i stort behov av renovering.

I närbelägna Armémuséets fina lokaler, dock något svåråtkomliga (4 trappor upp med hiss endast för dem som hade speciella behov) startade vi med årsmötet som avhölls utan större dramatik. Det mest anmärkningsvärda var en motion att i fortsättningen bör alla teaterresor göras via annat färdmedel än flyg. En helt riktig inställning om vi skall kunna rädda vårt klot, men naturlgitvis begränsande för oss. Enligt årsmötets beslut får vi två år på oss att pröva möjligheterna och att därefter utvärdera.

Efter årsmötet vidtog firandet som inleddes med bubbel, snittar, mingel och så småningom underhållning med Romeo&Julia-kören, utdelning av årets stipendium till Michael Jonsson samt tillbakablickar gjorda av två veteraner; Herdis Molander och Kristina Adolphson. Båda har upplevt samtliga ordföranden, utom nu sittande, och därmed varit medlemmar i föreningen sedan dess start och därmed bidragit till föreningens utveckling! Kristina har dessutom under många år varit en av Dramatens skådespelare med så många minnen från den tiden.

 

Vårens teaterresa till Edinburgh

Alldeles lagom, just när våren brutit ut med blommande tulpaner, vårlök och påskliljor anlände vi till Edinburgh för att njuta av teater och annan kultur. Resan innehöll besök på Scottish National Gallery of Modern Art, Edinburghs gamla slott med anor ända från1000-talet liksom whiskyprovning! På teaterfronten såg vi både ballet; Victoria och Alberts kärlekshistoria, Local Hero som lämplig introduktion till Skottland samt "dressed" en nyskriven och något märklig (tyckte de flesta) föreställning. En spännande stad, liten och behändig att ta sig runt i, med vänliga hjälpsamma människor och fantastiska guider!

Mer finns att läsa i nästa nummer av vår tidning. Nästa resa till annat land kommer troligtvis att ske via tåg, buss eller. . .

 

Michael Jonsson vald till 2018 års stipendiat

I samband med Dramatens Vänners årsmöte presenterades årets stipendiat för spelåret 2018.
Under ceremonin roade Michael pubiken med ett avsnitt ur sin roll i "Guds olydiga revben".

Stipendiekommitténs motivering till sitt val:

Michael Jonsson tilldelas Dramatens Vänners stipendium 2018 för hans mångsidighet i tolkningen av sina roller i Tartuffe, Påklädaren och Den lille girige. Med både sin röst och sitt kroppsspråk fångar han på ett enastående sätt en publik bestående av såväl vuxna som barn.

 

Axplock ur Narrens arkiv - Olle Näsman om Jan-Olof Strandberg den 1 april

Så många av Dramatens Vänner som det fanns plats för hade samlats i Lejonkulan den 1 april. Anledningen var en nu färdig biografi över Jan-Olof Strandberg, som föremålet sammanställt tillsammans med Olle Näsman – god vän sedan ett halvt sekel. Strandberg själv hade dess värre drabbats av ohälsa, men Näsman fanns på plats och redovisade en lång rad minnesbilder från ett skådespelarliv som inkluderar nära ett halvt sekel på Dramaten.
 

Dag Kronlund föreläste om spelplatsens utveckling genom teaterhistorien den 28 mars

Alla ville inte inviga Dramatenhuset med Strindberg. Ett alternativ var ”Antigone” – som blev nästa premiär, och till skillnad från ”Mäster Olof” en succé som höll sig kvar länge på repertoaren.


Om detta och väldigt mycket annat ur teaterhistorien berättade Dag Kronlund för ganska många av Dramatens Vänner en torsdagseftermiddag i Radiohuset. Från ”de gamla grekernas” amfiteatrar till dagens scenkonst där rörliga bilder används alltmer.

 

Årets första hemliga gäst: Rebecka Hemse

Första måndagen i februari fick ett rekordstort (?) antal medlemmar i Dramatens Marmorfoajé lyssna till ett samtal mellan Rebecka Hemse och Dramatens Vänner-veteranen Herdis Molinder. Skådespelaren berättade om hur hon började spela tidigt men sedan drabbades av scenskräck och under en period hellre filmade. –Men nu med åren känner jag mig mera hemma på teatern.

Rebecka Hemse är fast anställd sedan 15 år, och förbereder ett projekt inspirerat av Dramatens "hemlöshet".

 

Sofia Jupither vår hemliga gäst den 4 mars 2019

Regissören Sofia Jupither är högaktuell med "Hamlet" som spelas för fulla hus på Stora scenen. På Elverket, i ett samtal med Dramatens Vänners Eva Gyllensvärd, berättade hon om bakgrunden till och arbetet med den föreställningen, om sin långa väg fram till de stora scenerna, och om hur hon övervunnit respekten för att regissera opera – där det mesta styrs av musiken och man måste lämna utrymme för sångarna att andas.

 

Teatersamtal om Faust startade Dramatens Vänner år 2019.

Efter en utsåld föreställning av Hannes Meidals och Jens Ohlins version av Faust – där titelpersonen gått ur tiden och bara nämns som en kompositör och ledare som man tar avstånd ifrån – samlades ett 30-tal Dramatenvänner i Elverkets foajé efter föreställningen.

Birgitta Hultgren från Dramatens Vänner inledde med att be de båda upphovsmännen berätta om tankar och arbete bakom uppsättningen. Med många frågor och synpunkter från publiken diskuterade man sedan olika teman i föreställningen, om ondska finns, hur människor anpassar sitt tänkande efter de åsikter som bedöms som opportuna, om det går att skilja på genier och medelmåttor och hur man skall förhålla sig till konstnären och hans verk.

Mera om samtalet kommer i nästa nummer av vår tidning.